painted Die Dorfstrabe in Germany (1865- 1935 ) - Painter  Related Paintings of Hermann Groeber :. | The Flight into Egypt vd | En Begravelse | The Portrait | Landscape with Cottages | the conversion on the way to damascus |
Related Artists:
Henri Toulouse-Lautrec
French Post-Impressionist Painter and Printmaker, 1864-1901 Henri de Toulouse-Lautrec, a direct descendant of the counts of Toulouse, was born on Nov. 24, 1864, at Albi. His eccentric father lived in provincial luxury, hunting with falcons and collecting exotic weapons. Henri began to draw at an early age. He suffered a fall in 1878 and broke one femur; in 1879 he fell again and broke the other one. His legs did not heal properly; his torso developed normally, but his legs were permanently deformed. Encouraged by his first teachers, the animal painters Rene Princeteau and John Lewis Brown, Toulouse-Lautrec decided in 1882 to devote himself to painting, and that year he left for Paris. Enrolling at the Ecole des Beaux-Arts, he entered the studio of Fernand Cormon. In 1884 Toulouse-Lautrec settled in Montmartre, where he stayed from then on, except for short visits to Spain, where he admired the works of El Greco and Diego Velazquez; Belgium; and England, where he visited Oscar Wilde and James McNeill Whistler. At one point Toulouse-Lautrec lived near Edgar Degas, whom he valued above all other contemporary artists and by whom he was influenced. From 1887 his studio was on the Rue Caulaincourt next to the Goupil printshop, where he could see examples of the Japanese prints of which he was so fond. Toulouse-Lautrec habitually stayed out most of the night, frequenting the many entertainment spots about Montmartre, especially the Moulin Rouge cabaret, and he drank a great deal. His loose living caught up with him: he suffered a breakdown in 1899, and his mother had him committed to an asylum at Neuilly. He recovered and set to work again. He died on Sept. 9, 1901, at the family estate at Malrome.
Richard Westall
English Painter, 1765-1836 was an English painter. Westall was the more successful of two half-brothers (both sons of a Benjamin Westall, from Norwich), who each became painters. His younger half-brother was William Westall (1781C1850), a much-travelled landscape painter. Born on 2 January 1765 in Reepham near Norwich (where he was baptised at All Saints on 13 January in the same year) Richard Westall moved to London after the death of his mother and the bankruptcy of his father in 1772. He was apprenticed to a heraldic silver engraver in 1779 before studying at the Royal Academy School of Art from 10 December 1785. He exhibited at the Academy regularly between 1784 and 1836, became an Associate in November 1792 and was elected an Academician on 10 February 1794. From 1790 to 1795 he shared a house with Thomas Lawrence (later Sir), the future Royal Academy president, at 57 Greek Street, on the corner of Soho Square, each of the artists placing their name on one of the entrances. His works C many in water-colour - caused great interest in the late years of the 18th century when he was considered by his chief patron Richard Payne Knight as an outstanding artist of the picturesque. He painted works in a neo-classical style for John Boydell's Shakespeare Gallery and for Henry Fuseli's Milton Gallery. His painting of John Milton and his daughters hangs in Sir John Soane's Museum in London. A number of scenes in which Westall depicts events in the life of Horatio Nelson are at the Maritime Museum. Westall was a prolific illustrator of books of poets and writers including Sir Walter Scott and Oliver Goldsmith, Byron - who greatly admired his work, stating that "the brush has beat the poetry". He also illustrated editions of the Bible,
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).